En oktoberkväll i Hägersten. Mixen av nya plattan, The Secret of Our Time, är inne i slutskedet. Samir och Love går igenom momenten. Tejpbitar på mixern markerar inställningarna. Otarin startas samtidigt som Studer-bandaren. Reglar går upp och andra ner, effekter trycks i och ur. Efter tre försök sitter en första godkänd mix på masterbandet som spolas tillbaks och lyssnas på. Efter en stunds samtalande bestämmer man att justera ett par saker. Efter en rengöring av tonhuvuden med isopropanol görs ett nytt försök och nu sitter allt!

Turnerandet

Siena Root har många fans utomlands. Vilket lett till ett ganska omfattande europa-turnerande, framför allt under sommarhalvåret.

Jag frågar om speciella platser Siena Root spelat på och Samir nämner Dunajam på Sardinien. Festivalen är alltid i början av Juni, innan midsommar.

– Det är en speciell plats, berättar Samir. Arrangören håller festivalen nere i storlek och man måste ha en personlig inbjudan. Lokalbefolkningen är positiva. Inga biljettkontroller, inga inhägnade områden. Mycket stoner-rock, doom, psykedelia. Musikaliskt homogen. Siena Root brukar vara det jammigaste, bluesigaste. Två konserter om dan. Konsertplatsen flyttar hela tiden, ibland är det på stranden, ibland i bergen. Vi spelade där 2010 och 2015.

– Sen finns Burg Herzberg-festivalen, en stor hippiefestival i sann Woodstockanda. Det finns också många mindre festivaler i samma ådra i Tyskland.

– Vi har många fans ute i Europa. Med tiden har vi fått väldigt fina relationer till många av dem. Det har hänt att folk kommit upp och hälsat på i Stockholm.

– Året var 1996 och jag träffade Love på en kompis fest, berättar Samir. Jag var 19 bast, han var nog 17. Jag var nyss hemkommen från ett år i USA och hade väl bestämt mig för att det här med musik var det jag skulle syssla med. Love hade väl nåt liknande i tankarna och berättade att han lirade trummor och var sugen på dra ihop nåt band. 

– Att detta var inledningen på ett intensivt samarbete som i dagsläget varat i över 23 år visste givetvis varken han eller jag. Vi sa att vi skulle höras i kommande vecka och försöka lira lite. I de flesta fall är nog detta ett ganska vanligt samtal som kan uppstå på en fest men detta blev faktiskt av! Vi sågs och lirade lite med en gitarrist som hette Fredrik, första gångerna körde vi Kiss- och Black Sabbath-låtar och även nån Nirvana, vill jag minnas, berättar Samir. 

– Ganska snart blev vi seriösa och började köra flera dagar i veckan och letade spelningar. Sabbath-soundet kunde vi enas kring och vi började skriva eget efter bara nåt rep eller så. Vi plockade in en kille som heter Martin Linder på gitarr, så småningom ersatte han Fredrik och satsandet blev än mer seriöst. Martin är idag gitarrmek och hjälper fortfarande bandet till och från med allt från lite gitarrfix till fotografering etc. 

Siena Root

– Runt 1998 tog vi namnet Siena Root och i den vevan blev Hammond-orgeln en stor del av vårt sound och vi började sammarbeta med olika organister. Martin lämnade bandet runt 2001 och ersattes av KG West som är den gitarrist som medverkar på Siena Roots första fyra studioalbum.

– När vi jobbade som mest med låtarna som gav oss vårt första skivkontrakt så tog vi in en kille som heter Oskar Lundström på sång och orgel. Kg kände honom sen tidigare och på den vägen hittade han in i bandet. 2003 spelade vi in debuten “A New Day Dawning” och gjorde tre europaturnéer ihop. 

Byte av besättning

– Oskar trivdes inget vidare på vägarna och ersattes av Sanya, berättar Samir. Tillsammans med Sanya spelade vi in en singel och sedan vårt andra album “Kaleidoscope”. Vi turnerade ganska flitigt vid den här tidpunkten och mellan 2005–2007 tror jag vi gjorde ett tiotal europaturnéer. Sanya ersattes sedan av Sartez, som vi hade jobbat ihop med en sväng runt 2000–2001 och vi gjorde albumet “Far from the Sun” tillsammans. 

– Efter det albumet kunde vi inte enas kring det musikaliska innehållet på den kommande skivan “Different Realities” och Sartez lämnade och vi valde att fortsätta som trio med gästmusikanter, konceptet med en kärna som drev bandet och många olika gäster på scen vid live-framträdanden var inspirerande och har till och från varit en arbetsmetod som vi kommit tillbaka till genom åren. Enligt den modellen spelade vi in vårt live-album “Root Jam” som släpptes 2012. Efter det lämnade Kg bandet och vi började jobba mer med Erik Petersson och Jonas Åhlén som varit med och turnerat som gästande musiker en hel del. 

– Runt 2013 gjorde vi också våra första framträdanden ihop med Matte Gustavsson och det var detta gäng som medverkade på skiva “Pioneers” 2014. Nästan samma gäng åkte 2016 upp till den legendariska Silence-studion i Värmland för att spela in “A Dream of Lasting Peace”. Jonas hade lämnat och vi hade nyligen börjat jobba ihop med Samuel Björö som sjunger på det albumet. Skivan släpptes 2017 och på den release-turnén fick vi äran att åka med som förband till Deep Purple på ett par spelningar. Äntligen arenarock!

Hur blir en låt till? 

– Det mesta sker genom att vi jammar tillsammans, ofta utifrån ett riff eller en liten hook som någon tagit med sig till repet. Vi utvecklar och blandar upp idén tills en låt föds ur det. Det brukar bli så att musiken kommer först och sångidéerna kluras ut efteråt. Men det händer att vi börjar i andra ändan, alltså att någon suttit hemma vid pianot eller acke-guran och kommit upp med några ackord och en melodi.

Vilken musik har du själv växt upp med?

– Jag kommer inte från nån utpräglad musikfamilj utan den enda i familjen som var musikintresserad var min morfar, berättar Samir. Morfar var spelman och folkmusiker, så jag hoppas att jag plockade upp nånting från att ständigt höra fiolen. 

– Som 7‑åring fastnade jag sedan för Kiss, Heaven’s on fire var en stor hit 1984 och alltid fanns det nån i kompiskretsen som hade lyckats spela in videon till den så man kunde sitta och kolla i smyg, hehe! Man fick snabbt lära sig av de äldre barnen att det där var skit och att man skulle lyssna på “gamla Kiss”, med sminket. Så jag tjatade med mig mina föräldrar till Åhléns där man kunde köpa LP-skivor för 45 kr. Veckopengen rök på de coolaste Kiss-omslagen. Först ut var “Destroyer” tätt följt av “Love Gun” etc. Men som barn tilltalades jag inte av musiken, omslagen var hur coola som helst men jag tyckte inte att det lät som hårdrock …

– I de tidiga tonåren kom sen ett stort intresse för reggae och rastafari och jag lyssnade mycket på allt jag kom över från Jamaica. I femtonårsåldern spelade en kompis Black Sabbath för mig och jag var helt tagen. Kunde man lira så? Jag hade precis börjat spela lite bas och via Sabbath upptäckte jag Led Zeppelin och Deep Purple. Jag kallar Zeppelin, Sabbath och Purple för “de tre stora” och det vore nog fair att säga att dessa tre utgjorde grunden i min musikaliska resa och vidare lyssnande.

Analog inspelning

Siena Root spelar inte bara in analogt. Man mixar och mastrar analogt också. Hela kedjan är 100% analog och av det som slutligen ges ut på vinyl är det inget som någonsin varit ettor och nollor.

– Vanligtvis tar vi med oss masterbandet till en firma i Berlin som fortfarande har utrustning för att mastra och gravera analogt.

Half-Speed Master

Med den nya plattan bestämde man sig för att ta det ett steg till.
– Jag har alltid drömt om att göra en half-speed master, berättar Samir. För att göra det tog jag kontakt med flera olika masteringstudios. Vi övervägde Abbey Road men det visade sig att inte ens de kunde ordna half-speed mastering från 1/4″ band. Så småningom hittade vi The Exchange-studion i London.

– Alla inställningar som man gör normalt när man mastrar blir annorlunda om man jobbar i Half Speed, berättar Samir. EQ och kompression blir helt annorlunda och det krävs mycket erfarenhet för att kunna ställa allt så att slutresultatet blir riktigt rätt.

Ni är nyss hemkomna från London, vad har ni gjort där?

– Som jag sagt så blev det viktigt för oss att producera skivor enligt det hantverk som fanns förr, innan datamaskinernas och ettorna och nollornas intrång i branschen. Och förr mastrade man inte nån skiva in i nån dator utan man fick helt enkelt gravera vinyl från de rullband man hade mixat ner på i inspelningsstudion. Så har vi givetvis också gjort våra skivor. 

– Denna gång ville vi ta det ett steg längre. Förr kunde man gravera på halvfart om man ville få skivorna att låta bättre. Man körde ner rullbandaren och graververket på halva hastigheten för att sen spela upp i normal hastighet. Fördelen är att gravernålen får dubbelt så lång tid på sig att skära i lacket samt att mycket mindre energi åtgår till graverförstärkaren. Detta gör att graveringen blir “noggrannare” med bland annat renare diskant och mer välljudande innerspår som resultat.

Är det skillnad på olika vinylpressar, t ex hel- och halvfart?

– Det är ganska stor skillnad — köp en halvfartare och jämför själva, skrattar Samir. Generellt låter ju tidigare pressar bättre också, detta förutsatt att man hittar nån i bra skick. Slitage är ju analogteknikens akilleshäl. Men som jag beskrev innan så graverades skivorna från tape, första pressarna från original-taperna och senare pressar från en kopia, därav sämre ljud. Långt senare pressar kan vara från en kopia av en kopia eller graverade av en digital kopia.

Slitna pressmatriser kan också vara en faktor, ytterligare en anledning att leta efter en tidig pressning!

Ni är ju ett av få band som sätter stolthet i att jobba 100% analogt, i hela kedjan från inspelning till vinylpress. Berätta lite om varför ni valt att jobba så.

– Det började ganska tidigt, berättar Samir. Vi spelade in nån demo runt 1997 innan vi ens hade “blivit” Siena Root. Grymt besviken över att det inte lät som favorit-skivorna i samlingen föddes tanken om att spela in på samma sätt som dom gjorde förr, alltså på den tid när favvo-skivorna i samlingen hade spelats in. 

– Så nästa demo blev på rullband, men inte heller det hjälpte. En normalt funtad människa kanske hade stannat där eller gått hem och övat på sitt instrument vilket kanske hade varit vettigare, skrattar Samir. 

– Men hos mig tändes gnistan att lära mig precis allt om hur man producerade skivor förr – hela vägen från mick-placering till vinylgravering. Både den tekniska utrustningen och hantverkskunnandet bestämde jag mig för dyka djupt i. 

– Vid sidan om musiken är jag biografmaskinist/tekniker med analog film som huvudintresse. Jag var van vid att ha snurrande maskiner från 50–60 talet vid min sida och mycket av kunskaperna kunde överföras direkt. Det fanns ju lite mer pengar i filmbranschen förr så mycket dåtidens musikstudios hade ärvt sin tekniska utrustning från biografvärlden.

Vilka är de största skälen att testa analog inspelning om man inte gjort det förut?

– Det är på riktigt! Det kräver sitt hantverkskunnande och det blir en glädjefylld process där beslut fattas kontinuerligt under resans gång istället för att alla beslut skjuts upp och man blir sittande flera veckor framför en dataskärm. Det är fysik, mekanik och magnetism istället för mjukvara — välj själv vilket som verkar mest tilltalande! Och det är i de flesta fall med analog teknik dina favoritskivor är gjorda. 

Vad lyssnar du själv på för musik just nu?

– Jag lyssnar inte så mycket på Rock numera, mest folkmusik från alla världen hörn. Balladi musik från Egypten eller Gnawa från Nordafrika kan jag rekommendera. Lyssnar även en hel del på Bluegrass och Americana, dock inte country.

Berätta lite om inspelningen av den nya plattan, “The Secret of Our Time”

– Vi var väldigt nöjda med inspelningen vi gjorde i Silence vid förra skivan. Konceptet att åka iväg till en studio isolera sig från omvärlden några dagar och köra grunderna för att sen komma “hem” till Root Rock Studion och göra pålägg och mixa. Vi ville göra samma grej fast annorlunda om man säger så. 

– Jag kom i kontakt med Ola på Omnivox och kände redan efter första samtalet på telefon att det här är rätt. 

– Vi möttes av ett fantastiskt inspelningsrum, stort och med takhöjd så man fattade direkt att här inne “får ljudet plats”, om ni förstår hur jag menar. I små studios måste man antingen dämpa allt eller jobba med ibland mindre trevliga reflektioner.

– Det var en toppenvistelse, att kunna bo bra på övervåningen och ha tillgång till kök och lätt att gå ut och ta paus i en naturnära miljö gjorde att inspirationen hölls vid liv. 

– Personligen hoppas jag kunna återvända till Omnivox snarast, antingen får man skriva nästa skiva snabbt eller åka dit och göra nåt annat kul! 🙂

Siena Root på webben

Siena Root på Facebook